Ja alltså, på riktigt. Vanligtvis är det ett frustrationsmoment att håret flyger åt tusen olika håll, men idag var jag nästan rädd för att jag skulle blåsa bort. Det såg ut som att träden skulle brista. Helt otroligt!
Och ikväll började min kvällskurs i psykologi. Och det kändes hur spännande som helst. Jag hade tänkt läsa en massa psykologikurser, eftersom psykologi är min andra stora passion, förutom juridiken då förstås. Och idag fick jag reda på att om man läser x antal kurser i psykologi kan man få magisterexamen i det. Det är hur bra som helst! Jag längtar efter att få lära mig.
4 kommentarer:
Jo jag var faktiskt lite orolig att Mr chihuahua (2,5kg) skulle lätta från marken när vi var ute men han fällde ner öronen och gick på snedden mot vinden :)
Näää! hiihiii Det var ju det sötaste! Men för säkerhetens skull kanske du skulle köpt lite vikter och hängt på honom ;)
Förr eller senare så kändes det som att det skulle sluta så, men det är naturligtvis synd.
Jag tänkte faktiskt aldrig så. Jag antar att jag inte kunde tro att djuren var så farliga som de var, att han visste precis vad han gjorde och att det inte kunde hända -honom-. Men han var visst bara människa han också.
Skicka en kommentar